You know im no good






Vaknade halv 4 idag, längesen jag sov så länge. Men jag behövde väl ta igen allt. Haft ångest hela kvällen, kände paniken växa inom mig, har saknat allt och alla. Känner mig ensam och äcklig.Fick nå ryck och ställde mig och laga mat, vilket jag inte gjort på x antal månader? jag åt ensam och  njöt inte en sekund av det, sen spydde jag och spydde.

Känner mig så ensam, många gånger så vill jag bara ge upp och sluta, säga hejdå till världen, skulle någon ens bry sig? så känns det, jag har alltid gått genom livet ensam och jag kan inte säga en enda person i mitt liv nu som verkligen kan förstå mig, på r i k t i g t. & min såkallade familj? har bara min bror och pappa här, alla bor i samma område, jag träffar nästan aldrig min pappa, sällan i tlfn också, och min lillebror?han har man inte hört av på  tja, kanske 2 månader?Sist sågs vi på krogen & då pussade han mig på kinden & sa att han älskade mig? eeh jaha? kan han inte bara säga det i nyktert tillstånd någon gång?

Jag vet inte vad det är med mig, men jag söker ständigt efter en kick, som får mig att känna att jag lever och kan njuta på riktigt, och jag har alla mina hemligheter. Vissa saker vet ingen. Ibland så kommer min impulsiva sida fram då jag känner att jag vill ta över världen och jag känner mig så jävla bra och lever verkligen ut varje sekund, sen så när det är över och vardagen kommer så deppar jag ihop, biter ihop, jobbar och bara är för att sedan gå och vänta och längta efter nya äventyr, och ibland kan jag bara försvinna, inte höra av mig till någon, och det är så skönt att bara kunna få andas ut, bara vara och sen komma tillbaka när man är på topp igen, redo att möta världen som sagt.

Jag tänker inte ge upp min dröm nu, jag ska uppfylla den, jag ska dit. jag lovar er och mig själv det. Helst skulle jag bara vilja flytta också, till en ny stad, se nya ansikten och det ska jag göra också. Jag vill uppleva nya saker och börja med mitt nya liv.

Men vi ska klara det här, visst ska vi?! Jag läser många bloggar och ni peppar mig så otroligt mycket. Vi ska fan fixa det här nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0