nangijaala

Jag tog en paus, en paus från allt och mig själv.

Det tog hårt det där på mig med soppan när jag såg att jag ökade i vikt elr stod still, även om jag inte har bloggat på länge nu så har min kamp fortsatt, jag har är inte en sån som lägger av bara sådär, & dom gånger jag faller, vilket är sällan, (hetsar) så tar det jävligt hårt på mig. Men nu är jag tillbaka och det går skitbra faktist.

Min pojkvän reste utomlands nu i måndags (affärs resa) och själv tycker jag det är ett perfekt tillfälle att ge allt nu, och det går bra. Jag har legat sjuk nu hela veckan, knappt ätit elr något, levt på ljuice mest, har inte varit hungig heller. Men förra veckan, i Torsdags så fick min vän för sig att vi skulle festa lite bara sådär, och jag hade inte ätit på hela dagen och sen började vi dricka, och efter FYRA ÖL gick jag på toaletten, kände mig helt yr, spydde och spydde, PÅ 4 ÖL. Vi skulle hem till min polares granne sen, dom väntade på oss, men vi gick hem till henne, hon gjorde en macka åt mig och efter 1 tugga däckade jag, helt borta. Vaknade upp dagen efter så jävla bakis.

Sen låg jag bakis hela dagen, min kille tvinga mig och äta och jag ville inte riskera att samma sak skulle upprepas för vi skulle festa igen på kvällen. Och på tjejfesten på kvällen så var det stora samtalet ute på balkongen "ätstörningar" såklart så drog min polare som var med mig kvällen innan upp det och påpeka att jag har grova ätstörningar, när jag då sa att jag mår hur bra som helst, och inte som jag gjorde när jag vägde 25 kg mer så sa hon att det trodde hon inte på, och sen när börja hon veta hur JAG känner ?
(hon syftade då på att visst kroppsligt så mår jag mkt bättre men inte själsligt, det med att räkna kcal o sånt hela tiden tar på psyket)MEN den tjejen har aldrig befunnit sig i min situation och  vet man inte vad man pratar om så kan man lika gärna vara tyst!

Klart som fan att jag mår mycket bättre nu med mig själv, vill aldrig väga så mycket igen, det var också en deppig period jag hade då jag ökade så mkt i vikt. Och visst, det är inte kul med ångesten man har över allt man stoppar i sig, och känslan man får när man hetsar och sen bara vill gå och dö, men nog fan mår jag bättre nu än då.

& på krogen träffade jag 3 bekanta som kom fram till mig olika gånger och sa att jag var så jävla snygg och att jag blivit så smal! Visst blev väl glad men inte super glad. När ska jag lära mig att ta emot komplimanger ?

Fick en beundrare den kvällen iallafall, så jävla het. Jag hängde med dom dagen efter, jag och 5 killar, vi hade så jävla kul, dom är inte från min stad, och det var så kul att få skratta, skratta på riktigt, det var som vi kännt varandra i hundra år och blev barn på nytt. Han kallar mig föresten för pocahontas, haha.

Iallafall, igår natt så vaknade jag upp av världens kramper,(för många laxerings piller kanske?) bad till någon där uppe om att få fortsätta leva, sen på dagen kom bästis förbi.. hela dagen gick, sen blev hon hungrig och ville gå och köpa mat, när jag gick med på det så reste jag mig upp och  började smått hyperventilera, blev helt yr och svimfärdig och var nära att spy, sen väl inne på pizzerian kunde jag först inte äta, mådde skit illa, såg inte klart och började mummla. Efter ett tag gick det över men läskigt var det. Men det var nog för att det var första dagen jag var uppe på benen eftersom jag legat helt däckad hela veckan, så jävla sjuk. Iallafall, åt jag lite av kebaben sen gick jag hem och spydde upp allt.

& sen förra veckan var jag på apoteket och skulle köpa laxerings medel och då hade dom inte dom jag brukar använda så hon gav mig nå andra som jag aldrig provat, och visst jag tog kanske lite för många och fick världens biverkningar av det, så nu är jag skit försiktig med dom. men men.. Det går iallafall jävligt bra för mig nu.

Har inte ätit ett skit idag, knappt druckit heller, så skönt.

ska uppdatera oftare nu.