nangijaala

Å n g e s t - jag hatar det, jag hatar den känslan så jävla mycket.  När jag skrev förra inlägget igårkväll efteråt så kom det flera tårar och jag stängde in mig i sovrummet och bara grät och grät. Önskade att jag var någon annanstans. Dels för gårdagen då jag tvingades äta massa skit och sen på kvällen när vi var hemma och killens jävla humör går ut över mig som vanligt. Spå tanten har så jävla rätt. Jag mår verkligen inte bra av att bo kvar med honom, hon tyckte jag skulle flytta snabbt så hon, bara jag fick upp ögonen och tog tag i saken så skulle allt ordna sig! Vem försöker jag lura egentligen? jag måste inse och göra det jag mår bra av!

Tyvär så tackade jag och bästis nej till en lägenhet igår, fan vad jag ångrar mig, sen på kvällen ångrade vi oss och men har gjort intresse anmälningar nu på några andra! jag vill faktist flytta, och jag ska flytta, och jag kommer att klara mig hur jävla bra som helst. Jag sa det också till "killen" att det var slut och då sa han,

" jaa  fyfaaaaan vad skönt ! ,
sluta snacka skit, men  det är ju det du vill "

Jag orkar verkligen inte försöka hålla ihop något som inte finns där längre, vi har jätte kul ihop ofta, skrattar varje dag men känslorna från min sida är mer som en syskon / vän kärlek. Jag har försökt gjort slut med honom sååå länge och han vet  vart jag står, men ändå är jag kvar? klart han gör mig förvirrad när han påpekar att det är jag som har konstiga tankar och som är förvirrad,och hur ska han klara av att bo ensam i lägenheten? det är ju liksom vi.

ärligt talat, jag är så jävla trött på honom nu, jag sa det till honom igår kväll, med tårar i ögonen, att jag skiter i hur han gör för jag kommer att flytta och göra det jag mår bra av. Jag är äckligt jävla trött på att han är så jävla snål, självisk, allt ska kretsa kring honom hela jävla tiden, och alla andra har så fel, UTOM han såklart. och allt som han har lärt sig, SÅ ÄR DET BARA! det roliga är också att bästis "kille" fast dom har nyss gjort slut. fyller SAMMA dag som min, och dom är sjukt lik varandra.

& det värsta är också att han ska "skämta" bort allting och då kommer jag alltid av mig också och börjar skratta och då tror han alltid att allt är glömt och förlåtet. Jag gick och la mig med tårar igår, och i morse vaknarjag av att han försöker gosa med mig? vad fan håller han på med? som vanligt så tror han att allt är glömt.

ursäkta mig, men jag är så jävla trött på Tvillingar. Han är född i tvillingens tecken, visst dom är skit roliga att umgås med men att leva med dom i flera år, man pallar inte i längden. Min pappa är också tvilling, men jag älskar honom men jag vet att han är så jävla svår människa också, fast utåtsett så är dom ju social så det skriker om.

Elr är det väl som vanligt mig det är FELpå?


Jag vill bara ut och springa nu, ut till friheten, ibland skulle det vara så jävla skönt att bara kunna göra slut på alltihop, bli FRI från all skit. Men samtidigt så vill jag inte lämna kvar min familj och och det är det fegaste man kan göra, jag har alltid fått höra hur stark jag är som klarat allt jag har klarat och att jag ALLTID ska kämpa vidare.

Men jag är också en människa,
folk verkar ibland tro att jag är mer än en människa?

Bästis ville att jag skulle med ut ikväll, funderar på att kanske göra det, dricka lite och ut och dansa och bara må bra. Men får se. ska ta mig någon frukt snart ialla fall.