nangijaala

Egentligen så borde jag väl vara  glad nu eftersom det går precis åt det håll jag vill, men visst det går ganska SEGT,FÖR SEGT om jag ska vara ärlig.Äter nästan ingenting, förra veckan gjorde jag iordning en sallad, hade lite ångest  inför det, men åt några skedar då och då. Nu har jag laddat med ännu mer sallad, men har inte gjort i ordning den, vet att jag kommer få ångest, lika med frukt, har ju köpt hur mycket frukt som helst, men jag har så jävla svårt att äta bara, har inte ätit något av det än.

Jag dricker mitt te och det funkar bra, har svårt att sluta med laxerande bara. Sitter och dricker pepsi max nu, och mina piller funkar också bra. Får komplimanger hela tiden om min vikt. Jag var ut förra helgen och fick endel uppmärksamhet. En av mina beundrare blev helt galen på mig, utan anledning? vafan, men hatar killar som tror dom äger en, så jag bryr mig fan inte.

har jobbat endel nätter nu, så för att hålla mig sysselsatt och inte välkomna en "hetsätning /överätning" så läste jag ut boken som jag skrev om innan, fyfan vilken bra bok, jag skrattade som fan och kunde inte sluta läsa, hon är grym på att skriva och man blir verkligen peppad av att fortsätta. Hon skriver om olika dieter, och hur hon mådde och kände sig som TJOCKIS, och hur hennes vänner nästan hindrade hennes viktnedgång när  hon började bli smal och vacker. Plötsligt så bröjade folk påpeka vad hon åt och inte, och hur mycket hon egentligen hade rasat i vikt, men varför påpekade ingen samma sak när hon vägde 25 kg mer ?och plötsligt var hon ett hot bara för att hon vara smalare? hon driver med sig själv  och skriver rätt ut vad hon tänker och tänkte.

Riktigt bra bok.

Beskrivande text

"Det går trender i allt - till och med vikt. För några år sedan var det lite inne att vara "mullig" och folk hyllade Bridget Jones, som fick stå som en sorts symbol för trivselkilon och charmig virrpanna. Åh, gulliga Bridget som tröstäter glass framför teven, inlindad i täcke. Som slåss mot kalorier och smala, konkurrerande kvinnor. Som mest väger Bridget Jones 63 kilo i böckerna/filmerna. 63 kilo. För två år sedan vägde jag 86 kilo. Okej, jag är ganska lång, 174 centimeter. Men för att motivera min vikt skulle jag ha behövt vara runt tre meter lång, eller i alla fall någonstans mellan 186 och 207 centimeter enligt BMI. Jag hade varit hur lycklig som helst om jag bara hade vägt 63 kilo. Väger man 86 kilo så är man inte gulligt mullig längre. Då är man faktiskt tjock och alla märkesjeans är för små. Antingen väljer man att acceptera det och gillar läget. Eller så gör man något åt det.

Jag har gnällt över min övervikt hela mitt vuxna liv och jag har testat nästan alla bantningsmetoder som finns. JAG är viktnojan personifierad. Jag är svepskälens moder, misslyckandets syster och frestelsens bästa polare.

Tills jag en dag fick nog. Och gick ner 25 kilo.

I Viktiga boken beskriver jag denna resa, som tog tid. Galghumor och självdistans varvas med fakta om övervikt. Viktiga boken är ingen renodlad bantningsbok, även om läsaren får tips om hur det går till att gå ner i vikt - för gott. Det är en självutlämnande historia som alla som någon gång bantat kommer att skratta igenkännande åt. Eller gråta igenkännande åt."



Charlotta Flinkenberg har varit framgångsrik chefredaktör på Frida och Vecko-Revyn, samt programledare för TV3:s "Under Cover". Flinkenberg är chefredaktör för den svenska utgåvan av magasinet Glamour, som kommer ut med sitt första nummer i mars 2006. Hon debuterade med boken Busenkelt! - Så blev jag framgångsrik 2004.

Övrigt

Charlotta Flinkenberg är en före detta matmissbrukare och sockertorsk som en gång för alla bestämde sig för att gå ner i vikt. Galghumor och personliga anekdoter varvas med fakta om övervikt och bantning, då författaren beskriver hur det är att upptäcka att hon behöver vara cirka tre meter lång för att motivera sin vikt. Under en 18 månaders svindlande viktresa lyckas hon nå sitt mål - att gå ner 25 kilo. Efter att förgäves prövat allt ifrån hysteriska snabbkurer till seriösa alternativ som Viktväktarna har Charlotta till slut hittat sin egen personliga metod för bestående viktminskning.



ANNARS ?

Så ja, jag närmar mig 50 nu, jag borde vara hysterisk glad, det är jag också, men jag känner ändå en tomhet på något sätt. För jag vet hur jävla svårt det är, hur allt man har byggt upp kan förstöras på någon timme / någon dag. Och känslan och ångesten som kommer då det sker, fyfan, det vill ingen uppleva.

Bästis och en annan skulle på bio ikväll, på Sex & the city, jag är nog den enda på planeten som fortfarande inte sett den, men jag ska ladda ner den någon dag, jag tackade nej dels för jag vet att det kommer finnas popcorn och skit där och dels för att jag hade tagit laxer innan och jag ville inte riskera att det skulle värka under filmen. Istället så låg jag på golvet i sovrummet och gjorde situps och kollade på Supersize vs Superskinny. Och imorn ska jag upp kl 9:00 och träna och basta ENSAM och sen klockan 16 så väntar jobb + hela natten, sen samma sak på lördag. Sen sista natten på söndag också, fyfan jag kommer vara helt död, men det kommer nog gå bra. Ska syselsätta mig på natten  så jag inte får för mig att stoppa något i munnen, och mina piller, det blir min räddning. och min pojkvän är och fiskar med sin bästa vän nu, ska vara borta tills på Lördag och plötsligt så känner jag mig så JÄVLA ENSAM.

Känns lite som att jag stöter bort alla, alla mina beundrare är sur på mig, men fattar dom inte, att man inte orkar. Varför kan man inte bara vara vänner ? jävla idioter.

NEJ, NU SKA JAG TRÖSTA MIG MED EN CIGG. FÖRESTEN, jag var på bio i söndags med killen, och jag drack en sprite zero, såg batman filmen, jävla bra film alltså, och fan vad bra det kändes att sitta där och dricka min sprite zero medans alla andra satt där med popcorn och godis. haha.