Låt mig bara va, snälla.
Ångesten följer mig vart jag än går, den lämnar mig aldrig ifred.
Det kommer bli svårt det här att äta av soppan, det kommer bli svårt att se att vågen visar mer efter att man ätit och ständigt behöva gå och oroa sig över OM vad vågen kommer visa dagen efter. Det kommer bli svårt att låta soppan vara kvar i magen, man är ju så van med att gå och spy annars.
Jag duschade nyss och vägde mig, ångesten bara vällde över mig, min mage är uppsvälld och det är fan inte kul, Jag hade ju en bra vikt INNAN jag åt av soppan, känns som jag har sabbat det här nu.
Fan att det ska vara en evig jävla kamp hela tiden. OCH tur är väl det att man inte skadar sig själv på något annat sätt, typ skär sig elr så varje gång ångesten överfaller en, isåfall skulle man inte känna igen mig vid det här laget.
Kommentarer
Trackback
