nangijaala

Var uppe på sjukhuset idag hos läkaren, tog blodtryck igen & så cellprover & sånt. blodtrycket visade som förut,  jag tjuvkikade lite den här gången & det var lika som för ett tag sen, det såg bra ut, på gränsen till för lågt men det tyckte hon tydligen bara var bra sa hon förra gången  & så fråga hon då om jag brukade bli yr ibland och känna mig svimfärdig. Har jobbat idag också, dagen har väl vart okej om man säger så,  allt jag stoppar i munnen medför ju en jävla ångest, vad det än är, men jag måste försöka att inte sätta så stor press på mig själv. nu på kvällen när jag sluta så kom min polare som också jobbar där, hon skulle jobba natt och när hon såg mig så utbrister hon, " shiit, jävlar vad smaaal du har blivit!" & då kan jag också påpeka att jag hade enskit stor stickad tröja på mig & en tunn jacka över det. men det såg väl säkert bara så ut för att jag hade mina hög klackade stövlar på mig. skulle jag ta av mig dom så skulle det inte synas ett jävla skit.

har laxerat massor igen nu. kan inte låta bli. vill bli av med allt. jag hatar min kropp, som fan. det enda jag är nöjd med är mina ögon, folk ska alltid påpeka hur fina dom är & mina läppar, stora och så. allt annat är fult som fan. jag kan verkligen aldrig ta  åt mig av komplimanger, har aldrig kunnat gjort det, på riktigt, ändå tror folk att man har bra självförtroende & allt. sen en annan sak, det där med jeans, när jag blir smal ska jag köpa mig ett par snygga jeans, har faktist så jävla svårt för det, för jag tycker det är så fult när man är tjock & har jeans, kan inte råför det, har alltid tyckt det bara.

& när killar ger mig uppmärksamhet så kan jag verkligen inte ta åt mig, visst jag känner mig het & så, men innerst inne så tar jag inte åt mig. på allvar. har endel beundrare nu efter mig, men vet inte vad det är, dom hör av sig, jag är glad o trevlig och vet faktist inte vad det är för dom fastnar liksom, hör av sig mer och mer, speciellt nu helt plötsligt. jag fattar inte, sen blir dom sura när man drar sig undan? men det är bara för att jag inte släpper in vem som helst på livet och jag känner mig inte direkt attraktiv heller. men.. det finns en speciell kille, han är helt underbar.. o så klart bor han hur långt som helst från mig. & jag har ju kille, men känslorna från min sida har svalnat för länge länge sen, och det vet han också. men älskar honom också.

men klarar inte av vissa saker, bröt ihop för några dagar sen, jag hade tagit EN macka av honom (han hade betalat för dom) & när han såg det sen så blev det ett jävla liv för det. jag började stor tjuta. kan man ha en snålare kille liksom? jämt om jag köper vad som helst, spelar ingen roll vad det är, jag bjuder alltid med mig till allt & alla, även om det var för mina sista pengar. vi är så jävla olika. jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det var liksom droppen + att jag typ fått mensen nu så vart extra känslig nu hela veckan, sen som en ät störd människa så tar man ALLT så jävla personligt, hur som helst så ringde jag min pappa och böla som fan.

skillnad om jag käka upp hans mat, men jag äter aldrig, och när jag väl tar EN macka så får jag skit för det ? ändå tjatar han på mig att jag ska äta, och han ser mer än nöjd ut när han "göder" mig som han själv säger. jag har inte glömt dom ggr förr för några år sedan när jag vägde som mest och vi satt och käka och han alltid komentera vad jag åt, och om jag VERKLIGEN skulle äta allt det där? och bla bla.. han kanske tror jag glömt det, nej fan heller.

jag vill bara gå vidare känns det som, men det är svårt också.